Samtidigt som jag är så sjukt positiv till allt så är det egentligen jättejobbigt.

Visst klappar jag inte ihop av en sån här sak, innerst inne rör det mig inte för jag vet hur mycket värre det kunde vart. Det finns så många saker som hade vart jobbigare om de skedde. Så jag är så glad att det inte var något värre än att jag förlorade en lägenhet.

Men ja. Samtidigt som jag tänker så, blir ändå allting så mycket krångligare. Det går inte att glömma.
Jag ska fortsätta kämpa med tåg. Med jobbet som ligger långt borta. Med allt annat... Sånt som jag kunde ha sluppit och som kunde blivit bättre när jag flyttade igen. Det är mer än bara ej rackarns lägenhet som sket sig.

& så är det dedär med att man känner sig maktlös. Hade jag haft pengarna så hade väl köpt en lägenhet för längesen. Men sådär enkelt är det inte.

Det är inte alls säkert att livet hade blivit lättare, men annorlunda. Och annorlunda hade jag behövt nu.
Jag är inte depp eller nån sån skit. Jag behöver bara förändring, så enkelt är det. Jag vill växa upp lite nu och jag är grymt redo. Så redo att jag helst flyttat igår!!!